R.E.M. i Hyde Park 16 juli

På grund av terroattentaten den sjunde juli så flyttades konserten med R.E.M. fram en vecka i kalendern. Biljetten hade jag haft sedan början av september förra året så det här var något jag hade sett fram emot länge! Kvällen innan hade vi öppet till halv ett på caféet på grund av releasen av nya Harry Potter boken. Så jag kom hem vid två lördag morgon. Var ledig hela lördagen så jag tog mig in till Hyde Park vid halv fyra. Som fanclub-medlem så gick det väldigt smidigt att ta sig förbi köerna som de flesta andra fastnade i. Det var ca 85000 biljetter sålda så det var nice att bara kunna glida in och välja sin plats. Jag hade varit och handlat lunch på Pret som jag intog efter att jag hittat en bra plats på gräsmattan rätt nära scenen. Jonathan Rice var det första förbandet och han drog igång klockan fem. Efter honom kom Idlewild och spelade tio låtar och efter Idlewild kom Feeder och spelade tio låtar de med. Vid det laget att Feeder gick på scenen så hadde det blivit bra mycket folk på området och i och med att alla rest sig upp så hamnade jag nu framför vänstra sidan av scenen. Jag hade ungefär tre-fem personer framför mig innan staketet. Kort sagt - jag var helt nöjd med min plats. Det kändes som en låååång väntan innan R.E.M. gick på strax efter åtta men när de väl börjat spela så kändes det som konserten var över på fem minuter. Givetvis så höll de på längre än så. Ungefär kvart över tio så var det slut. Här följer spellistan: Bad Day Whats the Frequency Kenneth? The One I love Drive The Outsiders Sitting Still Wanderlust Animal Leaving New York Everybody Hurts Electron Blue Me In Honey Electrolite So Fast So Numb Ebow the letter (Patti Smith som sjunger på skivan kommer upp på scenen till allas glädje) Final Straw Orange Crush Walk Unafraid Losing My Religion Imitation Of Life The Great Beyond Nightswimming It's The End Of The World As We Know It I'm Gonna DJ Man On The Moon För att slänga in en kort recension så var detta altså tredje gången jag sett R.E.M. live och jag måste säga att denna gången var den absolut bästa! De spelade längre och fler "roliga" låtar än tidigare. Detta var också sista konserten på turnén så det var en härlig stämning uppe på scenen med massa skämt och ovanligheter. Det roligaste var nog under Nightswimming när Michel Stipe sätter sig på pianot medans Mike Mills spelar avslutningen på låten. Stipe vänder sig om och sätter sig nästan gränsle över Mike och stampar på tangenterna och avslutar låten med att pussa honom på kinden. Andra saker som bidrog till intrycket var vädret, den höga andelen fanclub-medlemmar och bara den stora folkmassan i sig. Tog en massa bilder med min digitalkamera. En del har jag lagt upp på bloggen här ovan och under. Om ni vill ha en kopia i högre upplösning - hör av er!